Härliga dag!

Idag, den tjugofemte Juli år tjugohundrasju, har Apoteket Apan blivit klara med inspelningen av sin fjärde samling sånger. Sånger som kommer att beröra, beröva, bedöva och berika.

Idag har jag spelat in rytminstrument, de som fick vara med och leka var:



Röda obekväma tamburinen, rasslande äpplet, flygplanscolaburken, rosa ägget från Kina, jultomtebjällran, svarta tamburinen från repan och den lilla tejpade korgen med några hårda kulor i.

Jag började med att lägga till mer (svart) tamburin i reffen och rassalande äpple i verserna på "Processen, livet, byråkratin". Sedan fick "Zinkensdamm" en dos av flygplanscolaburk och jultomtebjällra, som sedan kom att låta mer som stjärnor.
Jag gick igenom "Skell hell" och kände att det inte behövdes något mer pynt. Låten "Ska det va så svårt, då?!" fick en dos av röd tamburin, det blev rätt mycket där och det behövdes, den röda och den svarta tamburinen (som Åsa tidigare hade lagt på några låtar) trivdes bra ihop. Sist ut var "Den fula ankungen" som egentligen heter något annat. Den behövde både röd tamburin, rosa ägg från Kina och liten tejpad korg med några hårda kulor i...

Så här såg det nästan ut när jag spelade in den lilla tejpade korgen med några hårda kulor i:



I nästa inlägg kommer vi att presentera lite bildkonst som har skapats i studion under inspelningens gång. HEJ!

Den fula, fula ankungen.

Vid närmare eftertanke skulle jag vilja ha bilder här; bilder i kulörta färger med samma slagkraft som bilderna av flaggresningen vid Iwo Jima, Armstrongs lilla steg för människan från Eagle eller som Tank Man som ställde sig framför en pansarvagn och sa "Stopp! Det här verkar vara rena jävla anarkin!".
Det skulle så mycket mer symbolisera dagen D i studion, när vi vände den sjunkande skutan rakt opp och ner, på rätt köl och svarvade den skönaste svan av den fula, fula ankungen Spegelöga.
Jag, Simon och Elof med armarna om varandras axlar, leende och med hattarna på sne.
Ny sång, ny synth, ny synth, ny synth, ny synth och triggad virvel.

Vad skriver han om...?

Vi har dragit ut på inspelningen, längre än vanligt. Vi började ju för sjutton i maj med att spela in sex nya alster. De sex alsterna blev halvvägs fem, för den sjätte låten sög. Sexan var långt från det Apoteket Apan ni kommer att minnas 2007.
Guldägget, grädden på glassen, inspelningens flaggskepp var ju redan på förhand låten Spegelöga. Men någonstans blev allt fel. Basen var för basig, trumman var för plain, sången var falsk, gitarrerna för lika och för falska och det var inget driv i den, ingen spets och inget tryck.
Zim Zala Bim!!! Igår skruvade vi sönder den, minimerade den och byggde upp den igen. Nu är den där uppe, där vi alltid vetat att den skulle hamna. Högt hängde vi den och nu tar vi inte ner den igen.
Igår kväll (för ett par timmar sedan) skulle Elof lägga det sista rockägget, den sista tamburinen och den sista marackasen. Sen är det bara att stoppa ner låtarna i mixern och dra igång.
Strö palmblad, bred ut kläder för nu kommer vi!

Lergöken är hemma

Såja! Nu har jag varit ifrån Apoteket Apan i över en vecka. Jag har blivit lerig, full, ful, sur, och trött.
Jag åkte med ett gäng kompisar som jag knappt kände kan man säga, nu känner jag dem bättre.
Såg ETT band på festivalen när den börjat, sen åkte vi till Malmö och bodde på hotell. I malmö fick vi en ruta på bilen krossad och bilstereon stulen, så vi åkte då till lund med tåg och bodde där i en lägenhet. Igår lyckades vi få en ny ruta på bilen till ett hutlöst pris och kunde åka hem i en lerig och illaluktande farkost, utan musik och utan några roliga festivalhistorier.

Innan jag åkte märkte jag att en mycket viktig bit av studion hade pajjat, vilket var extremt tråkigt. Den var inte helt oväntat fortfarande paj när jag kom dit igen. Idag har jag försökt styra upp det så att Apoteket Apans skiva någon gång kan bli klar, det är jävligt frustrerande att veta att den ligger och väntar på att färdigställas och inte kunna göra ett smack åt det!

På torsdag ska vi repa, det känns som ett mycket klokt och välbehövligt beslut.
När studion fungerar (förhoppningsvis innan helgen) ska åsa få spela tamburin och jag ska spela äpple och ägg, kanske jultomtebjällra också. Håll i hatten, spänn fast säkerhetsbältet, knäpp upp skjortan och häll champagne på bröstet, fika på sturekatten!

Nej förresten gör för fan inte det, det enda vi vill är att du som lyssnar på Apoteket Apan ska dela vår känsla när vi erövrar världen, nu drar vi igång!

Lergök

Elof är på Roskilde. Där är det typ löjligt lerigt. Synd för honom att Eagles of Death Metal har ställt in. Hoppas Arcade Fire, Björk, Flaming Lips och framför allt Queens of the Stone Age gör bra ifrån sig. Men han ska förstås bara se en massa emo och räkna otajtheter hos Arctic Monkeys trummis.

Kom hem istället, Elof, vi har en skiva att mixa!

Sommaren suger

Alla bara är lediga eller jobbar och åker till och från stan i ett. Man köper en ny bas, men det hjälper liksom inte för man kan inte repa och får därför inte testa den på riktigt. Och så är det sol hela tiden...

Men söndagen i midsommarhelgen regnade det. Jag åkte hem från landet med min svåger i en VW-bubbla i mysigt sommarregn. Han släppte av mig vid studion, där de andra stod och kurade under ett litet litet tak i väntan på Elof. Elof kom, Jonas satte på kaffe och jag blandade en drajja. Simon satte sina sista körer och alla var glada.


Vi använde en cigarrmik för att få ett lite rökigare ljud.


Åsa, vår sångproducent, skakar på huvudet åt en dålig tagning. "Ta om, jag vet att du kan bättre!" tycks hon vilja säga.

That time of year.

Det är nu det finns lycka. Det är nu det finns mat till djuren. Det är nu ni med flint får melanom på skalpen. Det är nu du orkar. Det är nu som ingen måste.

Det är nu vi borde. Det är nu man skall. Det är nu allt mixas.

Men det är nu mixern enligt hörsägen har åkt till en musikfestival i Roskilde.

Så jag sitter bara och trummar med fötterna mot klinkergolvet.