Anders kan spela gitarr

Anders Bäccman, vår en(d)a gitarrist, kom på besök till studion, datumet var den 22:a Maj 2007.
Vi började med att brygga kaffe som Anders hade med sig, utan kaffe är det svårt att göra inspelningar har vi upptäckt.
Jag hade velat ha mjölk till kaffet med tanke på hur en mage fungerar, men så blev det inte, latheten satte stopp.

Efter en stunds konversation om livet i allmänhet tar Anders fram gitarren som vi lyckats låna av en riktig, livs levande musiker. Den ser fin ut, det är en helt vanlig Fender Telecaster. Vi försöker oss på en massa konstiga signalvägar och kopplar hit och dit. Först blir vi besvikna, men den låter lite bättre när vi kopplat in den i förstärkaren.



Gitarren visade sig vara aningens svårstämd, något som vi först inte lade märke till, men som sedan blev ett av årets hittills största problem. Vi hade en stämapparat men den hjälpte inte mycket, vi fick lära oss att lita på våra så kallade gehör. Båda tror att det berodde på en värdelös G-sträng, en sån som sitter på när man köper gitarren, en sån som 150 ledsna indiekids har fingrat på i butiken, en sträng som aldrig kommer gå att stämma, ja ni fattar...

Efter ett tag tog entusiasmen sommarlov, Anders var trött, jag var trött, ingenting fungerade som det skulle. Jon och Anders undrade om det kunde vara fel på bilen.



Det var det inte.

Den 22:a Maj 2007 var min värsta dag på länge. Eftersom det inte alls gick bra med den ostämda gitarren och en liten jazzorkester kom och ville repa i inspelningsrummet steg frustrationen till oanade höjder och jag kände att vi kanske skulle ta och lägga ner. Jag gick ut och slog så hårt det bara gick på mina trummor och cymbaler, sedan sprang jag upp på ett berg, runt berget, upp på berget igen och tillbaka till studion. Sedan bytte jag tröja och byxor och drack vatten och då gick det mycket bättre för oss alla.
Det slutade lyckligt, alla var glada, alla var trötta utom Jonas och Jon.