torsdag 14 juni 2007

Work 2 Live - Live 2 Rock

Sjätte juni skulle vi spela på Fredmans tio veckor långa festival. Vi kom lite för tidigt till soundcheck och fick helt enkelt njuta av glass i solen längs Drottninggatan en halvtimme. Vi passade också på att fnissa åt människor som gick lyteskomiskt. (Förlåt, det var verkligen inget personligt. Allt är Monty Pythons fel!) Soundchecken gick fint och vi spreds åter för vinden. Jag och Anders åkte hem och grillade lite fläskfilé. Gott. Kring nio rullade vi ner på stan igen.

In i det sista såg vi ut att bli utan publik, men så snart slutsignalen fastställt att Sveriges fotbollslandslag på nationaldagen hade slagit Island med hela fem mål mot noll, så fylldes lokalen snabbt av poptörstande människor. Vi körde igång.

Vi var alla på topp och ljudet var apbra. Anders hade dock inte riktigt kollat sin medhörning och blev, för att höra sig själv, tvungen att knäa då han skulle spela solo. Vilket förstås bara såg grymt koolt ut. Som ni märker gjorde vi en spelning i svart klädsel, till skillnad från måndagens spelning med vita skjortor. Det är viktigt att vara snygg då man representerar Apoteket Apan.

Allt som allt spelade vi elva tolv låtar och publiken var väldigt nöjd, krävde mer gjorde de t o m. De fick en låt till, men sen lämnade vi över till våra replokalsfränder Conchis, som också gjorde en fantastiskt bra spelning.

Sist av allt ger jag er en bild på mig själv, eftersom jag sällan syns på scenen där jag står bakom Atletiske Anders. Håll till godo!

4 kommentarer:

puterman sa...

Tricket för att få Jon att synas på bilder:

Träna in den här heavy metal-grejen med att stå brevid varandra och headbanga synkroniserat. Fast då får ni börja spela på större scener. Å andra sidan så lär ni aldrig få spela på större scener om ni inte börjar köra den här grejen. Värsta moment 22. :(

hjon sa...

Dessutom måste man spara ut luggen som nån jävla Beatle eller annan Heavy Mental-person. Barnsligt och svettigt.Usch!

puterman sa...

Jag tror inte man blir svettig av att spara ut håret, men jag kan ha fel.

hjon sa...

Ok, men vi kan alltså enas om att man blir barnslig?