Den fula, fula ankungen.

Vid närmare eftertanke skulle jag vilja ha bilder här; bilder i kulörta färger med samma slagkraft som bilderna av flaggresningen vid Iwo Jima, Armstrongs lilla steg för människan från Eagle eller som Tank Man som ställde sig framför en pansarvagn och sa "Stopp! Det här verkar vara rena jävla anarkin!".
Det skulle så mycket mer symbolisera dagen D i studion, när vi vände den sjunkande skutan rakt opp och ner, på rätt köl och svarvade den skönaste svan av den fula, fula ankungen Spegelöga.
Jag, Simon och Elof med armarna om varandras axlar, leende och med hattarna på sne.
Ny sång, ny synth, ny synth, ny synth, ny synth och triggad virvel.

Vad skriver han om...?

Vi har dragit ut på inspelningen, längre än vanligt. Vi började ju för sjutton i maj med att spela in sex nya alster. De sex alsterna blev halvvägs fem, för den sjätte låten sög. Sexan var långt från det Apoteket Apan ni kommer att minnas 2007.
Guldägget, grädden på glassen, inspelningens flaggskepp var ju redan på förhand låten Spegelöga. Men någonstans blev allt fel. Basen var för basig, trumman var för plain, sången var falsk, gitarrerna för lika och för falska och det var inget driv i den, ingen spets och inget tryck.
Zim Zala Bim!!! Igår skruvade vi sönder den, minimerade den och byggde upp den igen. Nu är den där uppe, där vi alltid vetat att den skulle hamna. Högt hängde vi den och nu tar vi inte ner den igen.
Igår kväll (för ett par timmar sedan) skulle Elof lägga det sista rockägget, den sista tamburinen och den sista marackasen. Sen är det bara att stoppa ner låtarna i mixern och dra igång.
Strö palmblad, bred ut kläder för nu kommer vi!