Lergöken är hemma

Såja! Nu har jag varit ifrån Apoteket Apan i över en vecka. Jag har blivit lerig, full, ful, sur, och trött.
Jag åkte med ett gäng kompisar som jag knappt kände kan man säga, nu känner jag dem bättre.
Såg ETT band på festivalen när den börjat, sen åkte vi till Malmö och bodde på hotell. I malmö fick vi en ruta på bilen krossad och bilstereon stulen, så vi åkte då till lund med tåg och bodde där i en lägenhet. Igår lyckades vi få en ny ruta på bilen till ett hutlöst pris och kunde åka hem i en lerig och illaluktande farkost, utan musik och utan några roliga festivalhistorier.

Innan jag åkte märkte jag att en mycket viktig bit av studion hade pajjat, vilket var extremt tråkigt. Den var inte helt oväntat fortfarande paj när jag kom dit igen. Idag har jag försökt styra upp det så att Apoteket Apans skiva någon gång kan bli klar, det är jävligt frustrerande att veta att den ligger och väntar på att färdigställas och inte kunna göra ett smack åt det!

På torsdag ska vi repa, det känns som ett mycket klokt och välbehövligt beslut.
När studion fungerar (förhoppningsvis innan helgen) ska åsa få spela tamburin och jag ska spela äpple och ägg, kanske jultomtebjällra också. Håll i hatten, spänn fast säkerhetsbältet, knäpp upp skjortan och häll champagne på bröstet, fika på sturekatten!

Nej förresten gör för fan inte det, det enda vi vill är att du som lyssnar på Apoteket Apan ska dela vår känsla när vi erövrar världen, nu drar vi igång!