Lördag 26/5.Jag steg upp alldeles för tidigt och jobbade alldeles för fort på mitt sjukhusjobb. Ute sprudlade det av solstrålar och pippifåglar och redan nu är ventilationsproblemet ett faktum på infektionskliniken. En lövtunn bit och en cykeltur senare klampade jag upp för trappan hemma hos Loelvs. Klockan slog tre gånger. Åsa och Elof hade under min arbetsdag tagit sovmorgon och ätit frukost, var och en hos sig (tror jag) och sedan mötts och spelat in Ska det va så svårt då?. De var just klara med sin lunchpaus när jag kom inångandes. De fick varsin påse smält glass, som jag inhandlat på Statoil en halvtimme tidigare. Åsa hade ont i halsen och Elof strålade som solen. Vi promenerade ner till Smedjan och inspelningen tog fart igen. Två låtar gick som en dans. Lite nya slingor fick vi hitta på, tack vare herr Bäccmans sprudlande spontanitet ett par dagar tidigare.
Sen kom den sista låten för dagen och allt brast efter en rast:
Naturligtvis hör inte pizza och billig folköl ihop med den rått asketiska, konstnärliga kreativitet, som vi vill uppnå på den här skivan. Men människan är svag i båd' kött och tanke, så nu står vi där med skägget i brevlådan och har lagt ett flottigt och äckligt däst piano på en av låtarna.
2 kommentarer:
Vad har min sprudlande spontanitet ställt till med nu?
Soloslingan på Skell Hell. Men jag har redan sms:at det...
Skicka en kommentar